Jack

Hur började det?

Naturligtvis med att barnen tjatade några år...
eftersom vi båda är uppvuxna med hundar, vet vad det innebär och var sugna så började vi att fundera på allvar när barnen hade blivit så stora att vi var fyra stycken som kunde hjälpas åt istället för att vi helt plötsligt skulle ha tre barn att ta hand om.

Jaha, vilken ras då? vilken storlek? brukshund? sällskapshund? långhårig? korthårig? vall? fågel? jakt? hmmm, inte lätt.. vi köpte en tjock hundbok med  m a s s o r  av olika hundar att titta på och läsa om. Jag tyckte ju då att vi skulle köpa en sån hund som var på omslaget, den hade det sötaste ansikte jag sett...en Nova scotia..nånting...långt namn som jag a l d r ig hade hört talas om innan. Men så kunde vi ju naturligtvis inte göra, vi var ju tvungna att läsa på först om diverse hundar, fram och tillbaka. Boken användes flitigt i flera veckor, mycket internetsökande...alldeles för mycket information för att det skulle gå smidigt.

Vi hade vissa önskemål som vi var överens om:

- lagom storlek (alltså mittemellan storlek)
- inte strävhårig
- familjehund
- söt
- smart
- en utmaning

Den där Nova scotia..nåt.. (hade nu lärt mig att den i dagligt tal kallades för Tollare) dök upp hela tiden, och till slut förstod vi att det var en Tollare vi ville ha. Lustigt, eftersom det var en Tollare jag förslog på lite skoj det allra första utan att veta vad det var för hund.

Nu var det så dax att börja ringa runt bland Sveriges Kennlar och höra sig för lite.

Efter lite rekande så fick jag kontakt med Hundskallets Kennel i Beth utanför Jönköping och de hade en kull på G. Vi bestämde ett möte dels för att vi skulle få träffa Kenneluppfödaren (det är inte vem som helst som får köpa en tollarvalp..) och dels för att vi ville träffa lite vuxna Tollare och bara få en känsla för rasen.

Efter att vi hade presenterat oss för varandra och vi hade talat om vad vi var för några och varför vi skulle vilja köpa en valp så fick vi träffa världens charmigaste Tollare, han hette Abbe och var en tollarhane med stort hjärta och charm. Han var deras förstfödde Tollare på kenneln och fick vara med och fostra alla små valpar. Detta klarade han med bravur och blev nog allas favorit. Tyvärr gick han bort december 2008 med en ålder av 12,5 år. Vi har alltid sagt att tack vare Abbe så har vi nu vår älskade Jack.

När så äntligen kullen kom till världen så hälsade vi på. Det var jag som valde ut Jack "han med den lilla vita svanstippen"  :)