Jack

En harmonisk tollare infriar i alla förväntningar man kan ha på en trevlig familjehund, snäll, social och smart. Leklusten och glimten i ögat behåller de flesta upp i hög ålder.

Tollaren är självständig och envis, men också mycket lättlärd och i de flesta situationer synnerligen intresserad av att vara husse/matte till lags. I arbetshänseende har den beskrivits ha drag av border collie - gemensamt skulle vara lyhördheten och vakenheten, smidigheten och följsamheten. Tollaren har dock sin retrievertypiska jordbundenhet, den står med alla fyra tassarna på terra firma. Efter ett arbetspass har den inga svårigheter att koppla av (-gärna i egen fåtölj eller i ägarens säng. Tollaren är en obotlig livsnjutare och ser till att den har det skönt oavsett på vems bekostnad!).

Fungerar förbundet hund-ägare kan man kräva ett effektivt och bra arbete. Hunden ställer villigt upp och gör sitt bästa för att utföra sina uppgifter med precision. Och den tycks njuta i hög grad av att vara duktig!

Nova Scotia Duck Tolling Retriever är en hund som man kan ha mycket kul tillsammans med. Den är allroundbegåvad inom flera av hundsportens områden. Lydnadsprov och tollare är en bra kombination.

I bruksarbete kommer rasens självständighet väl till pass, både t ex spår och sök förutsätter en hund som är mentalt stabil och kan agera utan att fråga husse/matte till råds. Agility är ytterligare en tollarvänlig disciplin. Snabb, smidig och orädd hävdar den sig väl.

Tollaren är en särdeles god spårhund och används i stor utsträckning praktiskt som eftersökshund.

Hur började det?

Naturligtvis med att barnen tjatade några år...
eftersom vi båda är uppvuxna med hundar, vet vad det innebär och var sugna så började vi att fundera på allvar när barnen hade blivit så stora att vi var fyra stycken som kunde hjälpas åt istället för att vi helt plötsligt skulle ha tre barn att ta hand om.

Jaha, vilken ras då? vilken storlek? brukshund? sällskapshund? långhårig? korthårig? vall? fågel? jakt? hmmm, inte lätt.. vi köpte en tjock hundbok med  m a s s o r  av olika hundar att titta på och läsa om. Jag tyckte ju då att vi skulle köpa en sån hund som var på omslaget, den hade det sötaste ansikte jag sett...en Nova scotia..nånting...långt namn som jag a l d r ig hade hört talas om innan. Men så kunde vi ju naturligtvis inte göra, vi var ju tvungna att läsa på först om diverse hundar, fram och tillbaka. Boken användes flitigt i flera veckor, mycket internetsökande...alldeles för mycket information för att det skulle gå smidigt.

Vi hade vissa önskemål som vi var överens om:

- lagom storlek (alltså mittemellan storlek)
- inte strävhårig
- familjehund
- söt
- smart
- en utmaning

Den där Nova scotia..nåt.. (hade nu lärt mig att den i dagligt tal kallades för Tollare) dök upp hela tiden, och till slut förstod vi att det var en Tollare vi ville ha. Lustigt, eftersom det var en Tollare jag förslog på lite skoj det allra första utan att veta vad det var för hund.

Nu var det så dax att börja ringa runt bland Sveriges Kennlar och höra sig för lite.

Efter lite rekande så fick jag kontakt med Hundskallets Kennel i Beth utanför Jönköping och de hade en kull på G. Vi bestämde ett möte dels för att vi skulle få träffa Kenneluppfödaren (det är inte vem som helst som får köpa en tollarvalp..) och dels för att vi ville träffa lite vuxna Tollare och bara få en känsla för rasen.

Efter att vi hade presenterat oss för varandra och vi hade talat om vad vi var för några och varför vi skulle vilja köpa en valp så fick vi träffa världens charmigaste Tollare, han hette Abbe och var en tollarhane med stort hjärta och charm. Han var deras förstfödde Tollare på kenneln och fick vara med och fostra alla små valpar. Detta klarade han med bravur och blev nog allas favorit. Tyvärr gick han bort december 2008 med en ålder av 12,5 år. Vi har alltid sagt att tack vare Abbe så har vi nu vår älskade Jack.

När så äntligen kullen kom till världen så hälsade vi på. Det var jag som valde ut Jack "han med den lilla vita svanstippen"  :)